I really don't know life at all

Jag har inte skrivit här på ett och ett halvt år. På ett och ett halvt år har världen förändrats en del. Donald Trump är USA:s president. Våldet i världen ökar och 65 miljoner människor är på flykt, Jättepandan är inte längre utrotningshotad. Alldeles för många fina människor har somnat in. Jag saknar er.

Så som livet är, så fortsätter det. Jag oroar mig för tentor och pengar. Sånt som människor oroar sig över. Men att oroa sig är lika lönsamt som att försöka lösa en ekvation genom att tugga tuggummi.

Någon gång nästa år kanske jag jobbar med att hjälpa människor. Att se människor. Att möta dom är dom är just nu. Men det är ett annat kapitel.

Börjar längta till en sandstrand med en iskall öl i handen, spela hysteriska strandlekar med min familj, pussa på Jonny under en palm. Sånt där som man lätt kan längta efter en regnig decemberdag.

Nu ska jag baka bröd.

If your ever wanna fall in love

Oh butterflies You steal my sleep each night I need the sun to break I've woken up, I'm shaking oh My luck could change Been in the dark for weeks I've realized you're all I want I hope I'm not too late Back of the room How come my friends already know you? I feel like a kid Too shy to speak, so I keep it here

Winter winds

Det känns i luften fast det är minusgrader. Snart är det vår. Snart snorklar vi i Medelhavet och har stå-på-händer-under-vattnet-tävlingar .

Tills dess har vi långa, sega morgnar med för många koppar kaffe och för många avsnitt av Vänner. Och det duger ju alldeles fint.

The last page of our story

Jag tror att nåt av det jobbigaste som finns i att lämna ett våldsamt och nedbrytande förhållande, är att alla glömmer vilken hjärtsorg man går igenom. Jag hade träffat någon som (jag trodde) förstod mig på ett sätt ingen annan kommit nära innan. Och vi kom så himla nära varandra. Jag kände mig hel.

När jag sedan började inse hur det var... var det för sent.
Han var en del av mig. Jag trodde så jävla mycket på att kärleken kunde övervinna allt, att jag tappade bort mig själv Allt jag levde för, var att försäkra mig om att han mådde bra.
När jag fattade beslutet att flytta hem.... så kändes det som om jag skulle dö. Av saknad. Att jag lämnat honom när han behövde mig som mest??? Var det JAG som var galen? Jag kommer ihåg hur fruktansvärt det kändes att inte vara ett team med honom längre.

Men samtidigt hur jag valde min familj. Valde min familj och Sverige framför den mardrömmen som var min verklighet i London.
Men vem visste att jag skulle sakna någon som egentligen ville mig illa? Ingen kan veta det. Det var något jag gick lära mig själv. Och när jag bestämde mig för att aldrig nånsin ha med honom att göra - det var då jag började läka.

Och nu, månader senare, har jag hittat tillbaka till mig själv. Jag har inte läkt ännu.
Men jag hatar honom inte längre. Jag har däremot förlåtit mig själv för att jag älskade honom. Och det har gjort att jag kan älska mig själv igen, bit by bit.

And now you're nothing to me

Maybe we need to make our own luck. Maybe I need to save myself.

Say, would you let me cry on your shoulder?
I've heard that you've tried anything twice.

And my heart is open to you

I died a hundred times

En decemberdag, helt vanlig för alla andra. Helt vanlig för mig också egentligen. 
Men nu är det december. Om 2 veckor är 2015 slut. 
Året då allt hände.
Året då jag gick igenom det svåraste som hänt mig. 
Mitt liv är inte svart längre. 
Jag gick ifrån att tro att jag skulle dö av min ångest - till att leva igen. 
Och nu allt jag vill är att hjälpa.... hjälpa alla som går igenom det jag gick igenom. 
Att få någon skriva ett brev till "future you". 
För när du väl är där, när du är ditt "future you", då är allt du vill är att gå tillbaka till dit "yesterday you" och säga - walk away. Det kommer bli bättre. Det kommer bli tusen gånger bättre än du någonsin föreställt dig. Du kommer vakna utan ångest en dag. 
Och det kommer vara så jävla fucking fantastiskt. 
 
"Future you" says thanks.

It's always darkest before the dawn

Helt plötsligt händer det. Man skrattar tills man kiknar  åt något som antagligen inte ens var roligt och man inser att man känner sig lätt. Helt bekymmerslös. Lycklig. 
 
Man går ut och tar några bloss av den där cigaretten som du egentligen inte behöver längre. Ler lite. 
Vakten frågar om du kan flytta på dig, längre bort från entrén. Men det regnar ju? Det spelar ingen roll, där får du inte stå.
Så man ler och går glatt bort från entrén och blir blöt.
 
Det gör ingenting.
 
När kvällen är slut inser du att du har lite ont i kinderna från att ha skrattat så mycket. 
 
Att helt plötsligt vara lycklig igen.
 
Nu jävlar väntar hösten och den kommer bli helt jävla fucking fantastisk för nu är du färdig med att vara nattsvart. 

Future me

Hittade den här texten på en blogg. Har läst den ett antal gånger. 
 
 

"I know it’s hard. I’ve been there. In love with someone who hurt me.

 

 

I’ve tried telling myself that everything is fine and it’s all going to work out somehow.  Convinced myself that I could make things better. I’ve taken on the mission to bring back the perfect relationship so that I didn’t have to leave. Stayed on my best behavior. I’ve been brave and forgiving and promised that I would always be there.

 

 

I’ve tried to rationalize away the feelings. Ripped up pictures. Given myself pep talks about why I deserve more. Reached out to other people for help. Tried drinking until I was numb. Pretended like I didn’t care. I’ve practiced the conversation in my head over and over of exactly how I would say each word “I can’t be with you anymore. You’re not good for me. I’m leaving you.” Only to feel the terror pull back the words before they make it through my lips.

 

 

Back and forth I’ve gone. Back and forth. Losing pieces of myself. Slowly. Like grains of sand falling through an hourglass.  Counting down until I was completely empty and numb. And then I’ve thought, “Maybe I’m the crazy one. Maybe I’m just lucky that anyone loves me. Maybe this is as good as it gets.”

 

 

I know what it’s like to be in a place where the only thing worse than staying is leaving. And the only things worse than leaving is to stay.

 

 

I know what it’s like to feel loneliest when you are with laying right next to someone. I know how hard those nights are. The ones spent staring at the numbers on the clock as they change, one by one, second by second through the night. I know the painful mornings. Standing in the shower staring at the water falling down the drain, hardly feeling the drops against my face. I know the coldness of the bathroom tile against my cheek. I’ve laid there, on that floor with you. Praying. Wishing. Silently begging for someone to help me and to tell me what I am supposed to do.

 

 

If you are wondering if there’s something better out there…if there’s more in store for you, the answer is yes.

 

 

Yes. Yes. Yes. A million, trillion times, YES.

 

 

There is so much more in life. More love. More adventures. More heartbreak too, but also more growing and learning. If you are stuck in a relationship with someone who hurts you, you might not be able to see it right now, but don’t let go of the promise of something more. Listen to that nagging voice inside that knows deep down that you deserve better. You are so much stronger than you think. You’re so much smarter than you know. You’re fucking awesome and you only get this one life to be the person you were made to be. Don’t give that life to someone else. Don’t let it go. Don’t feel guilty or selfish about fighting for yourself. You owe it to the universe. To whatever God you believe in. To your children (current or future). You owe it to that person out there that you might not have met yet that wants to love you the right way. But most importantly, you owe it to yourself.

 

 

I used to wait for a sign. For some outside source to tell me that I wasn’t going nuts and that I needed to get out. Get away. Start fighting for myself. If you are like me, and are waiting for a sign….this is it. From someone who has been to the deepest depth of the hell of abuse. From someone who believed it was impossibile to break up with my abuser. From someone who could barely make it through the night a few years ago… Trust me. It’s hard. It hurts like hell. But leave. It is the most important thing you will ever do. He’s not going to change. Things aren’t going to get better if you stay. You already know what you should do so trust yourself."

“Future you” says thanks.


Now you're just somebody that I used to know

Ett oförlåtligt regn idag. Som om det inte alls var juli, utan oktober. Välkommen hem till Sverige. 
Igår kände jag mig lycklig två korta stunder. Det var helt fantastisk. 
Vaknar jobbigt tidigt som alltid numera och stirrar ut genom fönstret.
Det regnar fortfarande.

Life after you

Ok. Here it goes. 
 
Just nu vaknar jag med ångest varje morgon. 
Tittar ut genom fönstret och funderar, tänk om jag gjort så här, om jag bara försökt lite mer... när jag vet att det är omöjligt. Omöjligt att vara lycklig med någon som förstörde mig så mycket. 
Just nu är jag så jävla lost att när det fruktansvärda hålet i bröstet tillfälligt försvinner - genom alkoholens rus eller genom fysisk ansträngning när jag springer - känns det nästan ännu konstigare. Som om ångesten är en del av mig nu, etsat sig fast för att stanna. 
 
 

now my heart is full

Uppe tidigt som vanligt numera. 14 timmar sen Morrissey började spela The queen is deadl. 14 timmar sen tårarna började rinna. 14 timmar sen världens bästa pojkvän höll min hand och viskade "happy birthday". Åh vilken fantastisk kväll, tack finaste du.

You help me breath

Åh bloggen!  
Ja... en del har hänt sen sist. 
Eagle, Maida Vale är numera mitt hem.
Jag har aldrig varit så stabil och lycklig nånsin. Nu väntar livet.
Jag driver en fantastisk pub med min bästa vän i hela världen. 
Någon som alltid finns. Lyssnar. Lugnar.  
And that is that. 
 
What would I do
Without your breath
On my skin
 
 
 
...and books do finish.
Sometimes happily.

this is the year

I would give you 
Anything you want
But only when you can't hear me
Do I say it out loud. 
 
 
Mycket är same old same old men mycket är annorlunda.  Kliar i kroppen. Söker nya jobb.
 Det är iår det händer. Jag vet det. 
När man omger sig med underbara positiva människor är det inte så svårt. 
 
 

how much greener the grass is

Amsterdam var galet as per usual.

Nu kollar jag volontarresor till Honduras istallet.... det sjukaste ar att det ar sa billigt. Jag vill aka nu.

and when you're apart you don't wanna mingle
when you're together you wanna be single
how much greener the grass is
with those rose tinted glasses
but the butterflies
they flutter by







if you find yourself caught inlove

....someone to take your life beyond. 
 
Är det såhär livet ska vara? Nya kapitel, nya lyckorus.  Jorå kan nog leva med det alldeles fint serdu. 
 
 

it won't hurt when the killing is done by a friend

Uuuhh sömnlös natt pga urinvägsinfektion som totalt tog musten ur mig. Hatar att få det jävla problemet med jämna mellanrum.  
 
So shoot me down again.

always trust your gut feeling

 

and you take bad to new extremes

Then this thing turned out so evil
I don't why I'm still surprised 
 
Meningen med livet
Är att det är. 
 
-Bodil Malmsten 
 

we're all outlaws

 

if you're trying to save me stop holding your breath

I miss our endless Sydney nights
 
Åh. Långa nätter. Sena morgnar.  Lyxfrukostar. Ikväll ska jag dansa och älska livet in general. 
 
Give me nights of solitude,  red wine just  a glass or two 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0