Tillbaka från två underbara veckor i Trollhättan. Jag trodde jag skulle längta tillbaka till värmen i Sydney men när vi kom hem igår kväll kändes det mest tomt. Bara jag såg ett fb-inlägg från mamma så började tårarna komma. Inte för att jag vill flytta hem, men jag hade väldigt gärna stannat i Sverige ett par veckor till för att ladda batterierna och gosa med Riz. Det värsta nu är att jag vet inte vad jag vill. Stanna i australien när dessa tre månader är över eller åka någon annanstans? Jag har absolut noll ork att jobba. Jag vet att jag måste, men luften har liksom gått ur mig efter sju månaders slit, när man fick smaka på att bara vara 24/7 så känns det så otroligt tungt att gå tillbaka till att jobba. Speciellt när man inte vet vad man sparar till. Jag tänker absolut inte börja jobba 12-timmars skift sjuttio gånger i veckan igen i alla fall. Nej jag tänker säga fem dagar i veckan max, kanske är jag lat men jag tänker inte jobbet ta över mitt liv i Sydney. Nu börjar sommaren komma och jag måste ha tid att åka till stranden annars kommer jag bli galen.

Kanske flyttar jag hem snart, kanske inte. Jag vet verkligen inte. Att jag måste träffa mina föräldrar, syster och vänner snart är ett som är säkert. Kanske blir det i Rom, kanske i Sverige.

Jag saknar att ha allt tillgängligt så fruktansvärt mycket. Att kunna gå till jätten på fem minuter. Att kunna cykla in till stan på tio. Att mina kompisar bor inom en kilometer från mitt hus. Fika på espresso house. Shoppa i göteborg. Att alla pratar svenska. Att ha mamma och pappa till hands när allt bara är kaos och man inte vill nåt hellre än att höra dom säga "ta det bara lungt, det ordnar sig".

Behöver nog lite tid att tänka över allt. Tre månader är ganska perfekt att ha här när jag tänker efter.

Ännu finns det ingen ork till att packa upp. Ingen lust.

The summer's hastenig on
I'm trying to get a feeling from the city
but I've been unfaithful, I've been traveling abroad