Jag har inte skrivit här på ett och ett halvt år. På ett och ett halvt år har världen förändrats en del. Donald Trump är USA:s president. Våldet i världen ökar och 65 miljoner människor är på flykt, Jättepandan är inte längre utrotningshotad. Alldeles för många fina människor har somnat in. Jag saknar er.

Så som livet är, så fortsätter det. Jag oroar mig för tentor och pengar. Sånt som människor oroar sig över. Men att oroa sig är lika lönsamt som att försöka lösa en ekvation genom att tugga tuggummi.

Någon gång nästa år kanske jag jobbar med att hjälpa människor. Att se människor. Att möta dom är dom är just nu. Men det är ett annat kapitel.

Börjar längta till en sandstrand med en iskall öl i handen, spela hysteriska strandlekar med min familj, pussa på Jonny under en palm. Sånt där som man lätt kan längta efter en regnig decemberdag.

Nu ska jag baka bröd.