when we reach perfection

I cut his hair myself one night
a pair of dull scissors in the yellow light
he told me that I'd done alright
and kissed me til the morning light..


Fyra dagars ledighet badpapaodooo!! Pannkakor till frukost, en regel när vi är lediga tillsammans. Och snart kommer världens bästa människa tillbaka, så han kan värma mig igen och dra fingrarna över min panna tills jag somnar.

Imorgon biltripp till central coast, jag vill sola och bli pepparkaka igen.


pengar är ju bara dumheter ändå

Nu pratas det om nya zeeland i augusti, vilket skulle gå på typ två tusen dollar. Jag frågar mig, vad hände med att spara ett par tusen kronor (svenska) ett par veckor och sen dra iväg? Herregyyyd, när jag och Agnes var ¨på studentresa tror jag resan kostade typ 4500 och sen max tusen spänn till på övrigt där nere. Dumma dyra land.
Dumma pengar.

Jag vill i vilket fall som helst till Cairns i juni fortfarande. Det kan ju alla mina tvådollars mynt gå till.

om man kunde odla mustash ändå

alltså, vissa dagar.
Agnes åker hem imorgon. Det har varit fint att ha henne här igen. Hon ville att jag skulle följa med till world bar ikväll, men det är ju i princip omöjligt att ta sig hem på natten och jag jobbar trots allt imorn så det känns inte så möjligt längre.
Bondi igår i alla fall för första gången på flera månader, men gillar fortfarande inte alla toplessbrudar man ser överallt eller att man hör svenska typ var femte meter.
Chefen ringde förstås (nu har det ringt på VARENDA lediga dag jag haft i två veckor) och ville att jag skulle jobba. Jag sa dra åt helvete. Nej. Men jag sa att jag inte kunde. För jag skulle bättra på färgen på mina bleknande ben.

jag vill seriöst åka nånstans nu. NUNUNU. Ska kolla med Agnes om hon är i Cairns i juni för då åker jag också dit ett litet tag tror jag.

vill ha semester, riktigt semester, utan jobb.


my heart is yours to brake

Lyssnar på håkan hellstöm och har lite bakisångest. Ja, alltså inte ångest som i "åh nej vad gjorde jag igår" utan mer livet-ångest. Jag saknar Sverige, igår partade vi med bla anna och emma från gamla klassen och pratade om studenten och minnen. Jag saknar att kunna ta tåget till göteborg, lyssna på belle and sebastian och möta min syster på stationen. Fy fan vad jag saknar dig Anna. Sitta och dricka aningen för mycket öl en tisdagskväll, prata om våra löjliga problem som ingen annan förstår sig på.
Göra mat och kolla på bra filmer, reta brumma tills hon surar i ett hörn, prata om hur mycket vi avskyr att jobba på posten, eller dricka drinkar på Emmas som vi gjorde min sista fredag i sverige, gå långa promenader med Valle, sitta på altanen och lyssna på Morrissey, leta upp vinförrådet på diverse 50-års fester....

När det börjar bli sommar i Sverige verkar det landet ganska fantastiskt på avstånd.

I'll meet you on the bridge

Agnes är tillbaka i Sydney!! Träffade henne och hennes resekompis Alex igår för en frappucino i Darling Harbour.
Jobbar till stängning inatt, men slutar nio imorn och efter det blir det party party i kings cross! För jag är ledig på löööördag! Har inte varit ledig en lördag på hur länge som helst. Så det blir pannkaksfrukost for sure!

Tar förresten tillbaka det där med att det börjar bli kallt, var ute och sprang förut och höll på att smälta bort i en liten svettpöl. Jag visste att jag skulle sprungit innan klockan 9.
Men jag klagar inte, då kör vi stranden på lördag bara.

jag vill till nya zeeland nuuuu!

såhär kan det se ut när jag och Agnes dricker alkohol


so far, so good

27 augusti, 1990. Jag kommer ut med massor av hår kolsvart hår på huvudet berättar alltid mamma.
Jag kommer ihåg en dag i parken när jag var kanske tre år, jag träffar en liten blond flicka i parken som heter Anna. Jag börjar skryta om mina ponnyhästar så att hon börjar gråta.
Hon lät mig sitta bredvid henne på samlingen på dagis. Jag tyckte hon var den snällaste jag träffat nånsin, även om jag ofta inte visade det utan bara skröt om mina ponnyhästar.
Att börja skolan var helt otroligt, att vara 7 år och få börja läsa läxor och ha egen ryggsäck, att vara lika tuff som min syster. Jag kommer ihåg min snälla fröken Karin och hur hon var som en mamma till alla i klassen.
Jag kommer ihåg hur jag och Anna frågade chans på två killar i en dunge när vi var sju år, jag måste säga att vi var tuffa tjejer som minnsan inte väntade på pojkarna att ta första steget.
Jag kommer ihåg hur vi gick hem på rasterna fast vi inte fick och åt nutella direkt ur burken hemma hos henne, hur vi hjälptes åt att nå den från den översta hyllan.

Jag var jätteledsen när jag slutade trean för då skulle jag inte få träffa Karin varje dag igen. Men sen började man på mellanstadiet och helt plöstligt var man nästan stor. Det blev tradition att ha tjejkvällar hemma hos varandra med massor av fnitter, godis och sena nätter på helgerna.
Att börja sjuan var mest jobbigt, jag kommer ihåg hur jag blev kär i alla som gick i nian, även fast de var fula och spinkiga. Hur The Ark räddade hela min högstadietid med sina texter om att man ska vara annorlunda, att det är du som kommer vinna i slutändan om du vågar bryta dig fri från allt grupptryck och alla som inte är värda din tid. Jag tejpade upp bilder på Ola Salo över hela min vägg.
Min syster var den tuffaste människan i hela världen, och hur mycket jag än försökte kunde jag aldrig bli lika bra som hon var, men jag försökte i alla fall.
 Jag kommer ihåg när vi smög ut på kvällarna och gick på fester fast man knappt kände någon där, för att spendera hela dagen efter i varandras soffor och prata om allt galet som hände, skratta tills vi grät och känna hur vi mycket vi levde. Jag älskade och hatade livet, man känner så mycket hela tiden när man är 15.

Jag kommer ihåg hur det var att bli alldeles äckligt förälskad för första gången på riktigt, när det gjorde ont i magen att skiljas åt. Allt jag ville var att vara i hans famn, vänner och allt jag egentligen brydde mig om sattes åt sidan. Att vara riktigt kär för första gången är magiskt och underbart, men fruktansvärt på samma gång. Tills jag två år senare bröt mig loss och kände mig precis lika levande som jag gjorde när jag var 15, igen.

Att ständigt känna en längtan därifrån, ifrån den där lilla småstaden där alla visste allt om alla, blev en vardagskänsla. Resor blev ett måste för att lätta den ångesten.

Tills man helt plötsligt stod där, i sin vita klänning och mössan på huvudet och vrålade att man tagit studenten. Se hur ögonen vattnas i mammas ögon och känslan att ha hela livet framför sig, magiskt.
Att jobba en hel sommar på posten för att spara ihop pengar till att fly därifrån.
Fly till andra sidan jorden.
Få helt nya erfarenheter och helt plötsligt är man bartender och vet allt om drinkar & pokermaskiner.
Att träffa någon som får en tappa andan. Den första kyssen utanför en bar i Sydney klockan tre på natten som gav mig rysningar.
Att ständigt längta efter någon, fast vi sågs för ett par timmar sedan bara.
Få somna i världens varmaste famn varje natt, känslan av armar som omsveper en och att ingen i hela världen kan göra mig något ont, så länge du finns här.
Att längta hem till alla man saknar, fastän så mycket håller mig kvar här.

Vintern börjar komma till Sydney. Igår fick jag ha en tröja ovanpå linnet fast solen sken. Det var kyla i blåsten.
Snart åker vi till NZ, eller guldkusten kanske. Sånt som kommer av sig självt.

Nu är jag 19 år, och fyller 20 i augusti. Helt plötsligt är man inte tonåring längre, fast jag fortfarande känner mig som den där 15 åringen som hatade och älskade livet.

the way it is

det är ganska okej att jobba långa timmar
när man får pussa på världens bästa varje kväll.


all work and no play

Seriöst när ska jag få gå ut och dansa? I lördags när jag slutade jobbet tänkte jag åååh vad skönt två dagars ledighet... åkte in till stan idag för shopping och vem fan ringer inte om frågar om jag kan jobba. JOMENVISST men fy fan vad jag inte orkar. Jag tänkte sätta mig på en buss till stranden eftersom det var en evighet sen, men nej. Sen jobba imorn, onsdag, fredag, söndag lååånga skift.

jag vill kura ihop mig till en liten boll och lyssna på morrissey.


but you don't say, you just hold your breath

And I can't touch what I haven't yet.




panic, panic, panic. Inte göra utlopp för konstiga tankar nu, FAN jag visste att jag behövde terapi!
Ut och springa nu!

You had to sneak into my room "just" to read my diary
"it was just to see, just to see..." All the things you knew I'd written about you
and oh so many illustrations

att vara 15




.. och alltid bära ett silverhjärta runt halsen vart man än gick

jag vill ha din ryggrad här

Kent-morgon och tänker tillbaka på när man var 15 och naiv. Nu är jag nästan 20 och naiv, vad är egentligen skillnaden?
Så nära får ingen gå.

Att förändras, att gå från trivsbästsjälv-självständighetviktigast till att inte kunna andas för länge utan någon annan. That's the way it goes, I suppose.

Inatt hade jag en sån där konstig, läskig dröm. Såna som jag hade varje natt när jag var liten, då jag drömde om hemska strutsar i badrummet. Jag drömde att det stod en jävla ankman i dörröppningen och flåsade. Sen släppte han ett ägg på golvet som gick i kras.
Och det sjuka var att jag kunde verkligen inte skilja på dröm och verklighet så jag var tvungen att fråga L ifall det var en konstig ankman här nu precis och då sa han lungnande att det bara är vi här, pussade mig på pannan och sen kunde jag somna om i hans famn.

Du är min hjälte för du är precis så svag som jag.

Det var kallt inatt, vintern kommer till Sydney. I Sverige firar man våren.

- Is it alright if I put my hand right here?
- You can do just anything you like with me.


all the lies that you make up

Helevetsveckan avklarad. Fick gå hem tre timmar tidigare i lördags eftersom vi var många som jobbade och det var stendött. Flyttade alla grejer igår och bor numera officiellt inte i koreanlägenheten längre. Jääj!
När vi kom hem efter jag slutat jobbet i lördags drack jag ett par malibu med ananas och blev lite snurrig i huvudet. Det slutade med att jag skulle berätta skämt ute på balkongen, och tro det eller ej så lyckades jag få jonas gardell-skämten roliga, även på engelska! Krävdes förstås lite förklaring innan, som att det svenska ordet för finnish är samma som för pimple.

Sprang en runda för första gången på.... 4 månader? Wow. Visst att konditionen är sjukt mycket kassare än när jag kutade i en timme utan bli trött, men sååå jävla dålig var den inte.

lyssnar belle and sebastian och myser med min haj.
Och sen när världens bästa L kommer hem tänker jag kräva pannkakor (svenska, förstås)

that's life, that's what all the people say.

förresten är jag sur. White russians är pissdyra här. Drack en för första gången igår och den kostade fan 15 dollar. Pffft.


Köpte dessutom en pengaburk förut. Japp. Nu har jag blivit överröst med så mycket historier om folk som sparat alla sina 2-dollar mynt och blivit stenrika, så nu åker ALLA 2-dollar mynt i den burken. Hjälpa till att finansiera resor til NZ, Sverige och guldkusten.


och så har jag ätit (svenska!) pannkakor till frukost tre dagar i rad. Livet är ganska fint ibland.

puss.


i should have left my phone at home 'cause this is a disaster

Ja, 14 timmar igår på puben, ca två timmars sömn pga urinvägsinfektion som gav magsmärtor, gå till vårdcentral när de öppnade kl 8, jobbet ringer - "kandukommalitetidigareidagigenjagvetattdujobbadelängeigårmendetärkriiiissnääällla". VARFÖR STÄNGDE JAG INTE AV MOBILFANSKAPET, mitt huvud är så tungt att jag kommer tappa det snart på marken, och står jag där utan huvud, inte så kul va.

en av cheferna sa i alla fall att jag gjorde ett jävligt bra jobb igår. Men tack. Kör upp den du, Brettfanskap.

jag är lite aggressiv idag. Mitt huvud värker och jag funderar allvarligt på att hugga av ett par fingrar så jag slipper


... är ledig imorn..... imorn... det känns som en evighet.... det är elva timmars jobb innan imorn kan börja.....

jag förtjänar en riktig karatefylla imorgon.

RSS 2.0