Den 28e maj 2013 var det dags for  Valle att saga adjo och bjabba till en sista gang. Det ar dags nu, tankte han nog. Nu far det vara nog med alla jakla ekorrar som man anda aldrig fangar, och den dar faniga orangea katten som alltid ska tjomma efter nar jag gar ut med husse och matte. Dags att vila under sitt lilla trad i tradgarden pa Bryggumsgatan 50, lite langre denna gangen. Och vi vet ju, alla vet, att det var dags och att det var lite pa overtid. Men vilket svart hal han lamnat bakom sig. 

Man kan aldrig forbereda sig pa nagot sadant, aven om vi visste innerst inne att han var inne pa sitt sista ar. Men vi har forlorat en familjemedlem, min alskade lillebror, och jag tror aldrig att jag kommer laka. 

.

Om ett par ar kommer jag skaffa mig en hund, en liten valp som jag kommer bli galen pa. Och jag kommer tanka pa min Valle-lalle hela vagen, och namnet kommer antagligen bli Nightcap, efter den fina Border Collien som gjorde min bardom, tonarsliv och en bit in pa vuxenlivet sa fantastiskt. 

Alskade Valle, vi ses snart och halsa Busan sa lange! (Jag halsade pa henne i drom for inte sa lange sen och det verkar valdigt fint dar ni ar nu, med enhorningar och allt!!) 

Men det svarta halet kommer inte att forsvinna tills jag far gosa in mig i din pals igen.