Om man multiplicerar min alder med fyra sa blir det (nastan) hundra. Jag vill grata. Jag brukar forbereda en quarter av full batch margaritamix pa jobbet, sjalv ar man quarter life. Om ett liv ar hundra ar. Vilket det oftast inte ar. Shit. 

 

Tur att jag inte rokt en endaste cigarett pa 6 veckor. Alltsa, jag vet att jag inte rokte speciellt mycket innan, men att anda saga nej nar man kanner for en underbar cancerpinne tillsammans med ett glas vin, ar anda ratt bra. I alla fall att gora det i 6 veckor. Jag misstanker att det kan vara nog nu. Jag ar inte 19 langre, jag kan inte latsas som att jag ska leva foralltid. Jag har alltid vetat att jag ska sluta med detta festrokande, och tror det ar dags nu. Jag tror absolut att jag kommer avnjuta en typ, var tredje manad kanske. Eller kanske inte alls. This might be it. It's not me, it's you. 

 

Okej nu till vad jag har gjort idag. Ledig. Sa javla underbart. Vaknade halv tolv, at frukost, sloade i sangen och sen gymmet. FAN vad bra det gick. Inervaller, squats, utfall, plankan, mer intervaller tills mina armar skakade sa mycket att jag var tvungen att sluta. 50 minuter senare och nastan 700 kcal fattigare och sakert 4 liter svett rinnande nedfor ryggen, ranglade jag ut fran gymmet. Fake-bacon, eller facon, till lunch med halloumi och aubergine. Nu maste jag kopa mjolk och nya jobbkyxor (rev sonder mina haromdagen, ooops) och SEN ska jag fan ligga i sangen hela kvallen, kolla pa Greys Anatomy och dricka gront te.