Jag orkar liksom inte. Idag vill jag hem. Jag vill kunna känna att om allt går åt helvete så har jag ändå nånstans att bo, kunna spontant hoppa på en kurs på höskolan eller åka på minisemester till skottland med kompisar. Jag vill känna riktig trygghet och säkerhet igen. Är så trött på att inte veta nånting. Om vi kunde skulle jag så gärna vija dra till NZ NU, men det går inte. Har inte bara mig själv att ta hänsyn till. Om jag inte får jobb då? Jag kommer inte palla det, det kommer inte gå. Jag har absolut inga pengar kvar. Inget på konto, inte ens tjugo cent i plånboken. Kan inte ens åka buss. Sitta hemma hela dagarna och vara deppig, pallar jag det tills nya zeeland?

Att känna att man kan stanna på samma plats hur länge som helst utan att behöva oroa sig över visumproblem och annat känns så otroligt långt borta. Jag vill hem. Idag vill jag HEM, till Sverige, Sverige älskade land. Men det är idag, imorn kanske allt känns solstrålande. Det är bara att fortsätta kämpa jag vet, men jag är så trött.

på plussidan är jag brun i alla fall, eehee