Jag saknar verkligen mina vänner... Jag är trött på att hela tiden vänta på att saker och ting ska hända. Vänta på att min pojkvän slutar jobbet (vilket aldrig är tidigare än midnatt..), på att flytta till Wellington, börja jobba på riktigt igen. Kan inte låta bli att längta efter säkerheten i Sverige. Om det var en seg lördagskväll blev det spontanutgång eller greys anatomy maraton. Eller bara långfika. Nu är det mest.. tomt. När man bor ihop med någon som börjar jobba när jag slutar, som alltid jobbar helger och sena kvällar, då blir det väldigt lätt tomt. Tack gode gud för min Julia! (Som också jobbar ikväll, gaaah.)

Efter nya zeeland vill jag till Sverige... jag behöver lite tid att andas, att tänka efter. Umgås. Tid med familj.

Sånt där som faktiskt är väldigt väldigt viktigt.

Allt är så satans svårt. Varför måste det vara så jävla jobbigt att vara vuxen?

(Allt är förstås bra egentligen, men jag måste babbla ur mig lite.)