Ibland känner jag enorm saknad. Saknad av Sverige, saknad av knäckebröd, saknad av mig knasiga hund, och saknad av min familj o vänner där hemma. Det är så galet att allting har gått så fort. Två år sedan jag åkte snart... Det känns som någon tryckte på snabbspola. Ändå kan jag inte tänka mig hur det skulle varit om jag aldrig åkte. Jag skulle inte vara samma person idag. Jag skulle inte ha lika mycket skinn på näsan, jag skulle antaglien ha hälften så mycket arbetserfarenhet men framför allt skulle jag aldrig träffat världens finaste människa Luke. Och nu vet jag inget annat liv än det livet med honom, allt på grund av att jag och Agnes bestämde oss för att gå ut och ta ett par öl just den kvällen.