Vad gör det om hundra år. Ungefär så tänkte jag innan vi åkte hit för mer än ett år sedan, utifall att allt skulle gå åt helvete. Så nu drar vi till Wellington i februari för lite mer working holiday. Tänk om allt går skitkasst och vi måste åka tillbaka till sydney panka som kyrkråttor? Vad gör det om hundra år...

Man ångrar bara de saker man inte gjorde, aldrig de saker man faktiskt gjorde.

Sommar, 2005, varmt väder, pinneviken, Lars Winnerbäck, Anna Hallheden (minns du?), vi hade på oss linnen som vi kladdat Vi älskar Lasse och hovet på.
Det blir inte bättre än såhär, tänkte jag.

Skolka från biologin så vi kunde gå hem tidigare för att dricka o'boy och fnissa om underliga lärare och prata om att när vi blir stora ska vi bo mitt emot varandra i samma byggnad, precis som i Vänner.

Men tiden har sin rätt att förändras när den går.

och Kent ger ut ett nytt album. Deras ursprungliga fans har gått vidare, sitter med all säkerhet med femton ungar på höften, inte intresserade av att sitta på badrumsgolvet och önska att man var död. Det finns väl alltid fjortonåringar, men dom som ylade att dom inte kunde få på sig sina blåjeans, dom är inte där längre.
Kent är bajs.

Jag önskar jag hade kvar mitt lunarstormkonto, tänk att gå in där igen och titta på dagboksinlägg och bilder.

this is the time, this is not the time. Who the hell cares, there will always be a time