Det är officiellt juni. Ett år sedan jag tog studenten, stod och skrek som en galning på ett flak att vi var bäst och drack en massa cider samt turkisk vodka. Tittade på bilder från årets studenter på facebook, alla var så himla fina och det såg ut att vara fint väder! Studenten måste verkligen vara bästa dagen i typ 90 procent av sveriges befolknings liv.

Men men, jag är ju här i Sydney och lever ett ganska fint liv, jobbar och partajar, partajar och jobbar. Och idag var jag ledig så steg in på gymmet runt hörnet för första gången. Anledningen till att det tagit så jäkla tid att få det gjort är att det är en jävla process att ens bli medlem. FÖRST måste den som äger lägenheten skriva under att du bor där, sen måste du hämta ett formulär från en regeringsgubbe, sen tillbaka till gymmet och fylla i tillsammans med gymvärd, få en introduktion där och sedan tillbaka till fastighetsbyrån och få kortet och allt signat. JESUS, bara för att det är ett privat gym. Visserligen kostar det 25 dollar per år.... det är ju helt okej.

Så nu är jag helt slutkörd och myser med en varm grönsaksoppa.

Längtar som en galning till nya zeeland som vanligt. Men det kommer bli så brraaa!!