Would you be an outlaw for my love?

Allt känns lite rörigt nu. Jag vet inte riktigt vart jag har mig själv eller människor runt omkring mig. Sydney är inte rosenskimrande längre. Agnes har åkt och kommer nu tydligen inte tillbaka hit innan hon drar hem, Julia jobbar mest hela tiden, och Jacob och Elin har också tagit sitt pick och pack. När man inte jobbar blir Sydney som egentligen är en underbar pulserande stad till en bubbla som man vill spräcka. När du har hundra tusentals människor omkring dig och ändå känner du dig oändligt ensam.

Jag börjar sakta bli den personen som jag sa hejdå till för två år sen. Jag fungerar inte om jag bara har en person att förlita mig till, för när vi då säger hejdå på eftermiddagen så kommer ångesten och ensamheten.
Har väl en del att fundera över. Jag måste skaffa ett nytt jobb.
Jag vill resa ifrån sydney ett tag. Samtidigt som jag har så mycket som håller mig kvar här, hur skulle jag någonsin kunna lämna?

everyday is silent and grey