Home is where your heart is
To die by your side, is such a heavenly way to die.
Mycket på gång. Personalfest på kasinot imorn (chefen bjuder aiiight), får jobba sju timmar på onsdag. Nästa vecka jobbar jag 17-18 timmar, så mycket har jag inte jobbat sen jag kom till sydney.
Koalaparken på tisdag, gissa om jag kommer dö.
Föräldrar kommer 3 mars. Åh, jag kommer aldrig sluta krama er.
Nu fattas bara syster... världens bästa syster. Jag hatar att inte få vara en del av ditt liv just nu.
Won't you tell me what you're thinking of?
jag låg i en ikea säng för någon månad sen.
baklänges
Var på world bar igår med Daniela, min galna italienska arbetskompis. Vi köpte två tekannor och dansade till smiths, strokes och joy division. Man får nämligen shots i tekannor där, dom häller i allt i en tekanna och sen får man shotglas till. LIVSFARLIGT. Anyway. Blev besviken när vi dansade som mest och så bara tände dom i taket och stängde av musiken. "Stänger dom redan?! Men klockan är ju bara...04.20...okej hmm" Sen vinglades det hemåt.
Beachen idag, jobba ikväll. Måste bli av med bakis och skakis känslan i kroppen innan dess.
Sen hämtar världens bästa L mig efter jobbet och så ska vi åka till stranden imorn.
and sydney is a mess
Allt känns lite rörigt nu. Jag vet inte riktigt vart jag har mig själv eller människor runt omkring mig. Sydney är inte rosenskimrande längre. Agnes har åkt och kommer nu tydligen inte tillbaka hit innan hon drar hem, Julia jobbar mest hela tiden, och Jacob och Elin har också tagit sitt pick och pack. När man inte jobbar blir Sydney som egentligen är en underbar pulserande stad till en bubbla som man vill spräcka. När du har hundra tusentals människor omkring dig och ändå känner du dig oändligt ensam.
Jag börjar sakta bli den personen som jag sa hejdå till för två år sen. Jag fungerar inte om jag bara har en person att förlita mig till, för när vi då säger hejdå på eftermiddagen så kommer ångesten och ensamheten.
Har väl en del att fundera över. Jag måste skaffa ett nytt jobb.
Jag vill resa ifrån sydney ett tag. Samtidigt som jag har så mycket som håller mig kvar här, hur skulle jag någonsin kunna lämna?
everyday is silent and grey
this time it's mad love
this time it's mad love
everyday creates your history
Hur kan folk undvika att bli galna egentligen? Alltså, bara ställa sig i duschen i kokhett vatten och skrika rakt ut? Det måste vara fler än jag som gör det. Annars förstår jag inte hur folk klarar av att hantera saker och ting. Att bete sig konstigt i supermarketen, stå och glo på folk tills dom blir obekväma och tittar bort. Att ha så mycket känslor i sig så man tror att man kommer explodera, så man tar på sig joggingskorna och går så fort runt ungefär hela Sydney och är en svettpöl när man kommer hem. För att inse att det går inte att gå av sig problem eller känslor, men helvete vad gött det var att gå i alla fall. En slutsas är bättre än ingen slutsas.
Borde gå i terapi. Men å andra sidan vem sa att det skulle fungera? Jag tänker fortsätta skrika i duschen.
everyday pictures
Två veckor sammanfattade i tre bilder however.
this time it's mad love
Underbara dagar som passerat. Hur kan man få vara såhär lycklig? And I was just about to leave it here.
Jag önskar verkligen man kunde frysa vissa ögonblick, lägga dom i en minnesburk och ta fram när livet känns mindre rosenskimrande. Det har varit så många såna ögonblick de senaste dagarna att jag inte kan räkna dom.
Livet är bra nu helt enkelt.
Fast min Agnes drar till Victoria på tisdag... halva min Sydney familj!
I guess I can say without doubt, this year is mine
bussen in till stan
Det är något magiskt med Sydney en tidig, tidig lördagsmorgon när jag är på väg hem från jobbet. Vid ungefär 05.15 stannar bussen vid central station och jag börjar gå mot lägenheten för efterlängtad sömn. Ser hur solen börjar krypa upp bakom skyskraporna. Tidningar ligger buntade utanför convenience stores reda att packas upp. Några ramlar hemåt i för höga klackar och för korta klänningar. Säkerhetsvakter som håller på att stänga igen puben för den här natten.
Det är magiskt. Jag älskar Sydney.
Nyår var sådär alldeles lagom perfekt. En jämn kväll, vi hade precis lika roligt hela tiden, inga jobbiga besvikelser som att vi skulle kommit försent till fyverkerierna eller nåt. Perfekt! Blev ingen partybåt av olika anledningar och tur är nog det...
Haha, ja ni ser ju att vi hade roligt. Och Agnes är inte lika full som hon ser ut, hon hade bara lite svårt att hålla uppe ögonen på grund av långa lösögonfransar.
