keep breathing

Fy tusan vad jag saknar alla mina vänner. Jag skulle verkligen vilja kunna teleportera mig hem för en helg, sitta på espresso house och dricka chailatte, dansa på Meza och leka med Valle i snön. För att sedan komma tillbaka hit.
Tusentals tankar sliter i mig. Det börjar dra ihop sig för att spara till resor till övriga Australien, en eventuell hembiljett. Kommer jag vara redo att lämna Sydney i september? Jag tvivlar. Jag har för mycket som håller mig kvar.

And people can be so cold.

Jag kan inte ens ringa Asra och tvinga henne till en akut jag-är-dum-i-huvudet-vad-ska-jag-göra - träff på strandgatan. Nu är det är bara att svälja och keep going.

Men om en månad springer jag och kastar mina armar om mina föräldrar, när de landar på morgonen den 3 mars. Åh, vad jag längtar.