it's not my turn to cry

Sjukdom påväg att försvinna... kanske? Pretty please?
Var på stranden hela dagen med Daniela, tills vi hörde världens smäll följt av regn - blev att kuta till bussen. Subway lunch / middag whatever och nu laddar jag batterierna för att palla jobba ännu en fredag natt. Vore fint att vara ledig NÅN fredag natt...

Tänk om jag väntat för länge? Att det bara kommer fortsätta i samma obestämda konstiga förvirrande spår? Eller ska jag kanske sätta ner fötterna på jorden, komma över min rädsla och spotta ut det? Låter vettigt. Fast sen känner jag u mig själv också.

Jag behöver minst två V innan jobbet nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0