Har haft en väldigt bisarr dag, det känns som om jag vandrar omkring i ett töcken. Trodde aldrig det kunde göra såhär ont att säga hejdå till någon. Jag ville verkligen inte, varenda cell i min kropp skrek att detta var helt fel, att du inte skulle gå ut genom dörren och försvinna.
Jag vet inte riktigt vart jag ska göra av mig själv. Annat än under täcket och lyssna till Morrissey's kloka ord. Men jag skulle mycket hellre vrida tillbaka tiden och lyssna på dina andetag istället.

Jag saknar dig. Och det har bara gått fyra timmar sen vi sa hejdå.


And tonight I will climb into an empty bed.