Men jag känner mig ändå lycklig. Det regnar och blåser i Sydney idag, men det gör inte så mycket. Var på intervju för Amercian Apparel idag, gick bra tror jag. Fast han hade 20 intervjuer denna veckan, och han skulle höra av sig på måndag. Där dog det hoppet.
Men! Jag har en intervju för cafét som Agnes jobbar på imorn. Hoppas. Hoppas. Hoppas.

Jag vet att jag borde skriva på Australienbloggen, men jag är väldigt fäst vid min. När jag vet ungefär vilka som läser och kan skriva precis det som bubblar i min hjärna för tillfället. Och så slipper man förhoppningsvis mail från ett päron där det står "ta det lungt med sprit och cigaretter nu". En sak ska ni ha klart för er, vet man inget om situationen så ska man hålla inne med såna kommentarer. Jag tar det precis så lungt som jag behöver, jag spenderar nästan inga pengar på festande.
Jag är lycklig här nere, för första gången i hela mitt liv känner jag ingen ångest som ligger och trycker nånstans, jag ingen känsla av obehag. Jag trivs med mig själv och känner mig så mycket mer säker. På allt. På hur jag vll ha det.
Jag vill inte ha Sverige, Trollhättan. Jag vill ha liv och rörelse. Folk som har passioner och mål, som inte nöjer sig med att trampa i ekorrhjulet.

Och jag känner mig kluven. Samtidigt som jag känner att det är rätt, så rätt. Så rätt att känna mjuka händer runt min midja. Så rätt att värma sig under varma filtar en kall dag och stänga ute världen. Rätt.