Oro. Uns av ångest. Inget jobb. Men intervju på måndag, intervju på måndag, intervju på måndag. Upprepa.
Bakisångest är fruktansvärt. Speciellt när ens rumskompisar jobbar båda två och man sitter här själv med kineserna som är jobbiga utanför.
Allt man vill är att fly undan till en varm famn.
Eller ta på sig klänningen och springa ut i natten och vara en del av livet och rörelsen. Jag skulle inte orka, men jag skulle vilja. Glömma allt och förlora sig med andra främlingar en hel natt.
Fast främlingar är bara en vän du inte träffat än.
They're too young but I'm way too old to preach.
Det är två timmar kvar tills Agnes kommer hem. Sätta sig på starbucks med en chai och studera vimlet? Jag har inte råd.
Var så sjukt sugen på chips förut, men jag har redan spenderat 10 dollar idag så det fick bli havregrynsgröt. Gott var det ju i alla fall. Lite.

Jag har drömt mardrömmar alldeles för många nätter i rad nu om att jag helt plötsligt är i Sverige och Sydney är återigen på andra sidan jorden, och jag är åter fast i den äckliga mörka hålan dom kallar Trollhättan.

Det låter som jag har grav ångest och inte gillar nåt alls. Men jag älskar allt. Men jag behöver ett jobb för att kunna njuta av det fullt ut.

Your face is a mess.

Cider ikväll Agnes? Snälla?

Sova en timme nu. Ja.