Igår var en konstig kväll, eller rolig, men lite konstig.
Började på Sidebar, mycket folk, mycket roligt!
Sedan blev det darling harbour och lite clubbin'. Kass musik, fast vi dansade ändå!

Jag kom och tänka på en sak förut. Mitt hår är det som förändras absolut oftast på mig. För bara ett år sen hade jag kort page med lugg och var brunhårig, nu har jag axellångt blont hår. När jag ska in på klubbar här tror dom seriöst inte att det är jag på kortet. Det har hänt säkert 10 gånger att dom frågat efter nåt mer kort med mitt namn på, som bankkort. Lite komiskt men börjar faktiskt tröttna på detta nu!

----> 

Jag tycker själv jag passar bäst i det jag har nu, men det säger jag å andra sidan alltid! Kanske tittar jag tillbaka på bilder från nu, när jag har typ kolsvart midjelångt hår och säger att jag såg förjävligt ut.

Är det såhär det känns att vara levande? Att verkligen vara en del av världen? Att vakna varje morgon och faktiskt med spänning se fram emot vad den har att erbjuda? Och längta efter armar som ska hålla om en, även om du vet att du är löjlig and you know it'll never last.
Men att leva idag, här och nu har aldrig tidigare varit viktigare.

So ignore all the codes of the day
Let your juvenile influences sway!