Sushidag idag, som vanligt.
Jobbade natt igår. Det var kul, galna människor, bra dricks och sluta sent. 04.20 fick jag gå hem!

Åh, ikväll blir det dans med vin och allt som hör till. Imorgon ska jag jobba 12-16, men work hard play hard. Hette det ju tydligen.

Jag saknar Asra. Och Emelie. Och min syster. Ni är bäst.

Hur vet man egentligen? Ska man bara spotta ut det och säga som det är, att varje gång man måste åka därifrån så vill man bara rusa tillbaka så fort dörren stängts bakom en? Kanske borde jag för en gångs skull inte vara så jävla rädd, göra något jag aldrig gjort förut och vara helt ärlig, även om risken att bli sårad finns.
But I think he knows...