Jag har lite söndagsångest. Men ändå är det något varmt som fyller mig, det bara bubblar upp i hela min kropp. Jag är, vad man nu säger, lycklig? Ja. Det är jag nog. Jag känner längtan, jag känner ångest om det går för lång tid mellan våra samtal, jag tänker fina fina tankar och när mobilen piper då skulle jag kunna hoppa två meter i luften.

eftersom jag inte kan äta något utan att min mage svälls upp som en ballong så får jag väl vänta med den där laxen, ta en promenad med hög musik i öronen.



It's a hard part, but the true love way