För så känns det verkligen, den 29 september står vi på landvetter och vinkar av våra föräldrar, för att resa 25 timmar över hela jorden, till landet down under... Jag kan inte föreställa mig hur det kommer bli, men det känns skönt att vi bestämde oss för att köpa startpaketet trots allt, då har vi ju transfer från flygplatsen och fyra nätter på ett hostel i Sydney. Samt hjälp med leta jobb, lägenhet och andra praktiska saker som kontokort osv.

Jag hade tänkt att starta en ny blogg innan vi åker, som vi alla kan skriva på. Det vore väl nåt, inte minst för våra stackars föräldrar som säkert kommer vilja ha uppdateringar om vad som händer! Speciellt med tanke på att det kommer bli svårt att ha telefonkontakt.

Tre tjejer, i egen lägenhet, i Sydney. Är det såhär det känns att leva?