Fest igår. Vaknade idag, inte alls bakis. Fast jag somnade full och illamående. Hmm. Har nog börjat vänja mig vid det way too much.
Är inne på mitt femte Sex and the city avsnitt och funderar lite över gårkvällen, livet as it is right now, vad jag vill. Jag tror att så fort något blir tillgängligt så blir det lite för säkert, lite för tråkigt. Men så fort du får ett wake-up call att det kan försvinna när som helst - då inser du hur mycket du vill ha det, hur mycket det är värt. Då vill du ta tag i det, hålla om, krama och känna att det för en gångs skull inte är något tillfälligt, det kanske är något som kommer betyda något även i morgonljuset.
Då känner du att du inte bara lever för ikväll, du lever även morgonen efter - även om ditt huvud är så tungt att du knappt orkar bära det. Då finns det där för att hjälpa dig hålla uppe det, och kanske hämta lite vatten åt dig.