You lost me

Jag vet inte hur man hanterar sånt här själv. Jag vet inte hur mycket man kan älta innan man blir galen. 

Men det är bara jag som kan göra det här. Ingen annan kommer göra det åt mig. Jag måste ta mig igenom det här själv och inte svimma av ångest på morgnarna. Det är den mest svindlande tanken tror jag. 

Men en dag kommer jag må bra igen. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0